Jippey!
Känner mig som en ny människa! Min älskade snart 4mån bebbe sov hela natten i sin säng. Behövde alltså inte vakna av en massa sparkar längs sidan. Wow..nice. Hemligheten?! Ja la´na på sidan..det gillade hon..iaf denna gång :)
Ett annat plus är att vår nya kamera har kommit En Canon 1D Mark III..oj vilken färgskilnad det är jämfört mot Canon Eos 30D..I´m think im in looove
Ett annat plus är att vår nya kamera har kommit En Canon 1D Mark III..oj vilken färgskilnad det är jämfört mot Canon Eos 30D..I´m think im in looove
Ibland...
Ibland önskade jag att man bara kunde stänga av..Stanna upp. Titta tillbaka, kanske göra om och sen när man känner sig mogen igen trycka på play igen.
Jag önskade att jag kunde sortera alla mina tankar. Sen så öppnar jag bara den dörr vilket leder till de tankar och funderingar jag vill tänka och göra just idag.
Ibland känns det som om allt runtomkring bara snurrar. Snurrar och snurrar så jag blir yr, tappar fotfästet och rätt som det är..Va?! Hur kunde det bli så här?! Har jag sagt ok till detta?! Jahapp...
Ibland när man får sådana smarta ideer, enligt en själv, så önskade jag att jag kunde behålla dem ett tag längre..för att smaaaka läänge på ideen...kanske den inte va så god ändå.
Ibland önskade jag att jag kunde hålla käft..Ibland känns det som om när jag försöker va spontan o ärlig som ja tycker så många andra är så får jag reda på i andra hand typ 1000år senare att jag sårat någon..Hur gör alla de andra? Skiter de i vad andra tycker? Jag mår ialla fall illa...
Ibland...fast väldigt ofta känns det ensamt..Fast det har inget med hur många människor jag har runtomkring mig. Jag brukar kalla mig för ensamvargen som inte vill va ensam. Men ensamheten kan nog sitta i att hela min familj bor ca 120mil från mig. Bortsett från brorsan..och när man växte upp så umgicks ja typ bara med min familj.
Mycket händer i vår släkt..Glömska. Förändringar i levandet. En ny människa i en gammal kropp. Anhörig sjukdomen. Å här sitter jag..120mil och vet inte åt vilket håll jag ska vända mig.
Vet inte riktigt hur jag kommer att reagera...*suck*
När livet tillfälligt vänder för ens kära
är det lätt att vara nära
När en okänd person i ens kär kropp hittat hem
blir man svag i varje lem
Hur ska man en ny situation tackla
När det tagit ett helt liv att bygga något som håller på att vackla
Hallå..minns du mig...snälla svara
Nej, låt mig i min ensamhet vara
Tänka på minnen vi har
För det är det enda vi har kvar
Jag önskade att jag kunde sortera alla mina tankar. Sen så öppnar jag bara den dörr vilket leder till de tankar och funderingar jag vill tänka och göra just idag.
Ibland känns det som om allt runtomkring bara snurrar. Snurrar och snurrar så jag blir yr, tappar fotfästet och rätt som det är..Va?! Hur kunde det bli så här?! Har jag sagt ok till detta?! Jahapp...
Ibland när man får sådana smarta ideer, enligt en själv, så önskade jag att jag kunde behålla dem ett tag längre..för att smaaaka läänge på ideen...kanske den inte va så god ändå.
Ibland önskade jag att jag kunde hålla käft..Ibland känns det som om när jag försöker va spontan o ärlig som ja tycker så många andra är så får jag reda på i andra hand typ 1000år senare att jag sårat någon..Hur gör alla de andra? Skiter de i vad andra tycker? Jag mår ialla fall illa...
Ibland...fast väldigt ofta känns det ensamt..Fast det har inget med hur många människor jag har runtomkring mig. Jag brukar kalla mig för ensamvargen som inte vill va ensam. Men ensamheten kan nog sitta i att hela min familj bor ca 120mil från mig. Bortsett från brorsan..och när man växte upp så umgicks ja typ bara med min familj.
Mycket händer i vår släkt..Glömska. Förändringar i levandet. En ny människa i en gammal kropp. Anhörig sjukdomen. Å här sitter jag..120mil och vet inte åt vilket håll jag ska vända mig.
Vet inte riktigt hur jag kommer att reagera...*suck*
När livet tillfälligt vänder för ens kära
är det lätt att vara nära
När en okänd person i ens kär kropp hittat hem
blir man svag i varje lem
Hur ska man en ny situation tackla
När det tagit ett helt liv att bygga något som håller på att vackla
Hallå..minns du mig...snälla svara
Nej, låt mig i min ensamhet vara
Tänka på minnen vi har
För det är det enda vi har kvar
